WOW 2

Hur bra var egentligen Håkan? Vilka var det som hade tellietubbies på scen? Och lyckades Becka och jag ta oss in på någon av klubbarna tillsist? Svaren får du i den rafflande fortsättningen av festivalbloggandet.

Lördag


Joan As Policewoman blev dagens första konsert. Joan och övriga bandet verkade lite bakis, ljudet strulade och de blev avbrutna av en (något överförfriskad?) kille som ville att Joan skulle gifta sig med honom. Inte världens bästa konsert alltså, även om Joan kunde onekligen ta ton.


José Gonzales spelning var precis så bra som Christian Kjellvander inte var. Vackert, vemodigt och stilla - men utan att det för den delen blev tråkigt. Höjdpunkten var nog Massive Attack-covern Teardrop. Ja, och så Heartbeats naturligtvis.

Därefter följde dagens första såkallade hiphop-paus. Det vill säga det var någon trist hiphop-artist (Kelis) på scen och alltså kunde man dra och käka något under tiden.




Sahara Hotnights var nästa band på tur. Och jävlar vilken konsert det blev. Jag har sett Robertfors finest ett flertal tillfällen och jag aldrig sett dem så bra. De drog av hit efter hit och flera låtar som jag tyckt varit lite svaga på senaste skivan växte till sig ordentligt när de framfördes live. Precis som på Hultsfred förra året var det inte bandet utan publiken som var problemet. Tyvärr är Sahara Hotnights fortfarande stämpade som "tjejband" av många. Alltså stod ett flertal personer bara och hängde vid scenkanten och såg apatiska ut (väntade gissningsvis på Håkan Hellström) och applåderade knappt. Det är förbannat tråkig attityd. Sahara Hotnights är ett av de bästa rockbanden vi har i Sverige, minst lika bra som Caesars, som spelade samtidigt (Jerk It Out ni vet) och förtjänar ett bättre bemötande.  Det var först under Hot Night Crash som folk började fatta vad det var frågan om och började dansa loss och sjunga med.


Frida Hyvönen hade jag aldrig sett innan. Hon kunde visserligen inte leva upp till mina husgudar Annika Norlin och Maia Hirasawa men det beror nog mer på mig än på Frida. Bäst var en låt som handlade om hennes barndomskärlek, men som jag tyvärr inte lyckades uppfatta namnet på. Någon som vet?

Sen var det dagens andra hiphop-paus (N.E.R.D. och gaphalsen Lil'Kim) och sedan var det...


...Håkan Hellström. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om falsksångaren från Frölunda och vad det är som gör honom så fantastisk, konsert efter konsert. Jag nöjer mig med att säga att Becka - som egentligen inte är något hängivet fans av honom - gick från konserten med världens största leende och sa "Gud vad bra han är!". Höjdpunkt: när Daniel "Hurricane" Gilbert grät under avslutningslåten Det Är Så Jag Säger Det. Enda negativa: ingen Långa Vägar.




Flaming Lips därefter gav mig en uppfattning av hur det skulle vara att ta LSD. Sångaren Wayne Coyne inledde med att rulla runt i publikhavet i en enorm genomskinlig plastboll. Scenen var fylld av dansande telletubbies och aliens och det sprutades konfetti. Nämnde jag förresten lasershowen eller den enorma discokulan? Hur det lät? Ingen aning. Jag var för hänförd av alla effekter för att lyssna.


Neil Young var sist ut och i princip alla festivalbesökare var där (jag tycker lite synd om Lycke Li som spelade samtidigt) Liksom alla GMG:are (Gubbe Med Gitarr) var han garanterad toppbetyg i alla tidningar dagen efter. Levde han upp till hypen? Tja, jag måste erkänna att han var bättre än jag väntat mig. Gubben kunde onekligen lira elgitarr om man säger så. Kanske inte riktigt min musik dock. Becka och jag drog efter en halvtimme.

Och ja: vi kom in på Storan! Vi kunde knappt tro att det var sant men som sagt, folk var ju kvar på Neil Young och kön hade inte hunnit bli speciellt lång. Vi stannade enda fram till stängningsdags och då hade vi mer eller mindre dansat sönder våra fötter, fått en inbjudan till en svartklubb i Gamlestan och tja, haft riktigt förbannat roligt. Perfekt avslutning på en underbar helg. Finns det något underbarare än att vandra längs Göteborgs-gator en ljummen augustinatt och småsjunga Ramlar tillsammans?

Tags: , , , , , , ,

Kommentarer
Postat av: Johan

Spelar Jose "love will tear us apart" live fortfarande? Det är så vackert, han klår till och med Ian Curtis där.

2008-08-21 @ 00:56:44
URL: http://johanjansson.blogg.se/
Postat av: Lemoncurry?

småsjunga..? tyckte det lutade lite mer åt skräna högt och (mindre) tydligt :) Men det var bäst, så klart!

2008-08-21 @ 17:06:10
URL: http://lemoncurry.blogg.se/
Postat av: Hanna

Johan: Nej, såvitt jag hörde gjorde han inte det. Tyvärr får jag tillägga, för visst gör han den bra.



Becka: Du har en poäng där...men Ramlar är ju som gjord för att skråla rakt ut i natten.

2008-08-21 @ 17:24:27
URL: http://dethararingenblogg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0