Det här är ingen blogg.

Är jag svennig nu?



Idag har jag gjort något jag aldrig trott att jag skulle göra. Jag har varit på audition till Körslaget.
Ett bra exempel på att man aldrig ska säga aldrig.
   Det var massvis med folk som kommit för att försöka få en plats i Timo Räisänens göteborgskör, kön ringlade sig lång utanför dörrarna till Sticky. Herr Räisänen själv kom marcherande med megafon och fanbärare och någon form av producent uppmanade alla att applådera, vilket ingen tycktes ha något emot att göra. Ebba, Frida och jag hade lite flyt och hamnade först i kön för såkallad "pre-casting tillsammans med två andra tjejer, varav en gick vidare till "riktig" audition.
   Det var hur som helst en kul och lite udda avslutning på en mysig första advents-helg.

Vill man förresten se enbart Timo med band får man vänta enda fram till våren då man besöker Stockholm, Göteborg och Malmö. 4 mars är ett datum som Timo-frälsta göteborgare bör ringa in i sina almanackor, då spelar han nämligen på Storan här i stan. Läs mer här!

Tags: Körslaget, Timo Räisänen 

Elektro-post-punk med feminist-vibbar, here we go!

Johan på Music Blogg brukar tipsa om bra festmusik varje lördag. Önskar jag kunde vara lika flitig själv med sådant. Ikväll blir det iallafall Le Tigre som pepp-musik för mig innan jag beger mig in till den stora staden. Frida och jag ska lära oss hela dansen en vacker dag.



Tags: Le Tigre, Deceptacon

Gårdagens inköp.



Igår stack Barris, Ebba och jag till Bengans, upplysningsvis stans bästa skivaffär för er icke-göteborgare som läser. Där råkade vi stöta på Timo Räisänen och ett litet hov med fjortis-popare som väntade på att han skulle spela lite låtar från nya plattan. Vi tyvärr varken tid eller ork att vänta en dryg timme på det.
   Medan Barris köpte sin Day & Age hittade jag en julklapps-skiva till en vän (men vilken kan jag inte skriva ut här!) och den här stiliga tygkassen. Kan det bli bättre? Don't think so.

Tags: Bengans, Timo Räisänen, Day & Age, kasse

Ett gäng från Las Vegas, ytterligare ett från Göteborg...samt en indier.

Tre efterlängtade album på en och samma dag - inte illa!

Först och främst har vi ju The Killers nya Day & Age. Personligen har jag aldrig riktigt fastnat för Killers, jag tror det är lite för pampigt och glammigt för min smak. Det är dock ingen tvekan om att många sett fram emot albumet.



Dagens andra stora skivsläpp står The Soundtrack Of Our Lives med Ebbot i spetsen för. I tider med vikande skivförsäljning väljer man att släppa en dubbelplatta. Är det verkligen klokt? Svaret är: ja! Jag har bara hunnit lyssna igenom albumet som hastigast men det håller genomgående hög kvalitet trots att det är såpass många låtar. Lyssna själva här! Vad ska man förresten säga om omslaget som ser ut som en reklam för den där spa-anläggningen i Knutby? Jag säger "humor"!



Tredje skivsläppet står Timo Räisänen för. Timo (som i och med andra albumet I'm Indian slog fast sin nationalitet) har släppt en platta vid namn ...And Then There Was Timo, som enbart består av nya och gamla covers. Kvaliten skiftar en aning, men med Didn't We Almost Have It All (Whitney Huston) och Drive Dead Slow (Sahara Hotnights) lyckas han.


Tags: The Killers, Day & Age, The Soundtrack Of Our Lives, Ebbot, Timo Räisänen, ...And Then There Was Timo

Ännu en kvinnlig singer-songwriter?



I månadens People kan man läsa en intervju med stockholmstjejen Lisa Lindal, som är ännu en av alla de kvinnliga singer/songwriters som försöker slå igenom just nu. Man kan tycka att marknaden skulle vara lite mättad på just sådana, speciellt med tanke på ett de tre drottningarna inom genren; Annika Norlin, Anna Ternheim och Frida Hyvönen alla har släppt nytt i höst.
   Och tja, Ensam-Tjej-Med-Piano är ju ett koncept vi hört förrut, vilket gör att en del av Lindals låtar inte står sig i konkurrensen. Dessto mer intressantare blir det däremot när hon höjer tempt och plockar in ett fullt band som komp. Bitterljuva Worth Fighting For och speldosplingande Dust In The Corner Of My Heart skulle kunnat vara skriven av Lisa Miskovsky, Lindals röst påminner till och med en aning om Miskovskys i dessa låtar.
   Jag tror inte Lisa kommer slå till någon bredare publik i dagsläget. Däremot tycker jag att både Worth Fighting For och Dust in The Corner Of My Heart är värda en genomlyssning.



Tags: Lisa Lindal, Worth Fighting For, Dust In The Corner Of My Heart

Det här är tänkt att bli första delen i en serie inlägg med musik och låtar som betytt mycket för mig av olika anledningar. Alla kommer nog knappast räknas som indie eller alternativ och många är inte ens speciellt bra, men de kommer ändå alltid ha en speciell hyllplats i mitt hjärtas musikbibliotek.



Jag gick i åttan, skolan var piss och allt annat var också ganska jävligt. Sådär som det kan vara när man är fjorton.
Mellan Arvingarna och någon gammal Titiyo-platta bland CD-rean på Ica Maxi hittade jag en skiva som hette Celebrity Skin av ett band som hette Hole. Bandets sångerska Courtney Love hade varit ihop med Kurt Cobain i Nirvana, så mycket visste jag, men annars hade jag ingen koll alls på hur bandet faktiskt lät. Vilket inte hindrade mig från att köpa skivan (den hade ju trots allt ett ganska snyggt omslag)
När jag sedan kom hem stängde jag in mig på mitt rum och lyssnade. Och lyssnade. Och lyssnade ännu mer.
   Celebrity Skin kom sedan att bli ett slags soundtrack för hela våren det året. Varje eftermiddag när jag kom hem från skolan gick jag in på mitt rum, slängde mig ner i sängen, satte på CD-spelaren och lyssnade på Awful, Malibu och de andra låtarna om och om igen och drev förmodligen resten av familjen till vansinne (det här var innan någon riktigt hade fattat vad en iPod var och bergsprängare var den enda form av musikanläggning jag hade)
  
   Jag vet inte riktigt vad det var i Courtney Love's spruckna röst som gjorde mig så trollbunden. Kanske var det det att hon sjöng om hur jävligt allt var, men ändå på ett väldigt kraftfullt och hoppingivande sätt.
   Idag ger väl inte Malibu riktigt samma gåshuds-effekt som den en gång gjorde men sången kastar mig verkligen flera år baklänges så fort jag hör de första ackorden.



Tags: Hole, Celebrity Skin, Courtney Love, Awful, Malibu

Mys-låt, men vad handlar den egentligen om?



Efter gårdagens film, The Royal Tenenbaums, har den här trevliga låten fastnat i huvudet på mig. Genom åren har texten gett upphov till många spekulationer, speciellt eftersom upphovsmannen Paul Simon säger att han själv inte vet exakt vad det är för "brott" pojkarna i sången begått. Själv följer jag nog Truman Capotes linje, och gissar att det är en kärlekshistoria det rör sig om.

Vad tror ni texten handlar om?



Tags: Me And Julio Down By The Schoolyard, Paul Simon, The Royal Tenenbaums, Truman Capote

Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen.

Har haft väldigt mycket att göra den senaste tiden (jagat bananflugor bland annat) och låtit bloggen förfalla lite. Skäms på mig!
   Nåväl, ska ta och skärpa till mig lite nu. Inleder med att göra en ego-flashback med låtar och musiker som betytt mycket för mig av olika anledningar. Det blir väl skoj! Nå, det blir skoj för mig iallafall.

Tags: Ursäkt, bananflugor, ego

Melankoliska texter men musik man måste dansa till.



Det slog mig plötsligt att jag glömt tipsa om Kristian Anttila vilket är förbannat dumt av mig med tanke på hur bra Anttila är.
   Kristian Anttila är alltså den där (åtminstone är det intrycket man får i media) smått labile killen från höghusgettot i Västra Frölunda som slog igenom med dunder och brak 2003 med debutalbumet Natta De Mina. Uppföljaren Innan Bomberna släpptes 2005, därefter var det tyst fram till 2007 då sprudlande singeln Vill Ha Dig toppade listorna. Därefter dröjde det fram till juni i år innan tredje albumet Lille Napoleon gavs ut.
   Kristian Anttila hade jag tidigare hört om genom en uppmärksammad intervju i Nöjesguiden där han berättade om den elchocksterapi han utsatt sig själv för vilket gjort mig, tja. lite skeptisk till hans musikaliska förmåga. Det var först när jag hörde Västra Frölunda som jag insåg vad det hela handlade om, nämligen strålande pop-musik.
   Kristian Anttila är barnförbjuden Håkan Hellström, ibland provocerande, ibland en svartsynt poet men framför allt en skicklig musiker med en känsla för både melankoliska texter och dansvänliga melodier.
   Jag missade tyvärr konserten på Fängelset härom veckan men funderar på att se Anttila på Storan den 20 december istället. Gör det du också.



Kristian Anttila - Västra Frölunda

Tags: Kristian Anttila, Natt De Mina, Innan Bomberna, Vill Ha Dig, Lille Napoleon, Västra Frölunda

Åttitalsstjärnan och Fagerstagrabbarna gör en jullåt tillsammans.



Känner du också att du kommer få frispel om du tvingas lyssna på "White Christmas" hela december, precis som förra året och året innan dess? Då kanske The Hives samarbete med Cyndi Lauper passar bättre. Något säger mig att Pelle och gänget bjuder på något helt annat än en sockersöt julpsalm...

Tags: The Hives, Cyndi Lauper

De här killarna lyssnar jag mycket på nu.



Har varit dålig på att skriva den här veckan vilket jag skyller på en massa omständigt skolarbete (att korsa bananflugor är ett litet h-vete) Hur som helst, just nu går Electric Feel och Time To Pretend av Brooklynbandet MGMT varma i hörlurarna på min iPod. Perfekt fest och förfestmusik men också som peppning inför ännu en dag i skolan. Befinner man sig i Stockholm nästa fredag, 21 november kan man dessutom få höra dem spela live på Debaser Medis.

Tags: MGMT, Time To Prentend, Electric Feel

Bland annat covrar man Dusty Springfield



Coveralbum verkar vara en trend i musik-Sverige just nu. Det var Timo Räisänen som började men nu meddelar även Sahara Hotnights att även de kommer att kommer att släppa en coverplatta i början av nästa år. Den enda låten som bekräftats ska vara med hitills är bandets version av Dusty Springfields In Private som bandet spelat lite då och då live. Lyssna här nedan!



Tags Sahara Hotnights, Dusty Springfield, In Private

En försenad Annika Norlin levde inte riktigt upp till föräntningarna.



Jag vill börja lite klagomål på Storan och deras personal. Skriver man 20:00 på biljetten ska inte publiken behöva stå utanför i kylan till närmare halv nio, bara för att personalen inte kan bestämma sig för vilken ingång man ska släppa in genom. Därefter ska publiken inte behöva vänta ytterligare en timma innan konsert-start på grund av långa garderobsköer. Dålig stil, Storan!
Själva konserten var...okej. Varken mer eller mindre. Annika och gänget är skickliga musiker hela bunten, men det kändes som om de var lite oinspirerade. "Japp, nu går vi igenom låtarna från skivan en efter en, samt några gamla hits. Hepp!" Ungefär som en vanlig arbetsdag på jobbet.
Men det fanns också riktiga höjdpunkter, som 2008, Anna och The Quiz då bandet tände till vilket smittade av sig på publiken. De nya låtarna gör sig bra live men det är naturligtvis de gamla som gör stor allsångs-succé.
Sammanfattningsvis har jag sett Annika Norlin i betydligt bättre form, men det var en klart godkänd konsert. Lite mer inspiriation nästa gång bara, tack!


Tags: Hello Saferide, Annika Norlin, Storan, 2008, The Quiz, Anna

Glad men trött.

Kom hem vid halv fem-tiden på morgonen och gick upp vid nio för att lämna Becka på Centralen. Sen åkte jag raka vägen till jobbet. Alltså är jag övetrött just nu, så inlägg om helgens konsert kommer imorgon. Håll till godo med de här bilderna så länge!







Tags: Hello Saferide, Storan

Klockan 20:00 på Storan ikväll är det dags!



Jag skriver imorgon eller övermorgon hur det hela lät. Först ska jag sticka och hämta en HS-frälst västervikare på Centralen. Vi ses kanske på Storan ikväll!

Tags: Hello Saferide, Storan

Timo och en göteborgskör ska tävla mot bland andra Nanne Grönwall och Robert Wells.



Både GP och Metro verkade lite överraskade då Timo Räisänen idag meddelade att han ställer upp i supersvenniga TV-programmet Körslaget på TV4. Egentligen är det hela inte ett dugg märkligt. Timo har sjungit i kör sedan barnsben i Göteborgs Gosskör och jobbat tillsammans med både melodifestivaltävlande mesen  Lasse Lindh samt Skansen-veteranen Hellström. Därifrån är steget inte långt till folklig fredags-TV.
Mamma försöker övertala mig att gå på audition till kören. Vi får väl se hur det blir med den saken. Onekligen lär iallafall Körslaget få en ny tittar-målgrupp då alla Timo-frälsta små popflickor vill se sin idol leda stämsång på TV.

Tags:  Timo Räisänen, Körslaget, Lasse Lindh

Lyssna på hela Skansros EP



Äntligen har Skansros släppt sin EP, Drömmen Om Skansros. Den kostar 22,50 svenska riksdaler.
Nog för att det är lågkonjunktur, men det där har man faktiskt råd med.
Om man däremot är en snål typ (eller bara vill lyssna in sig innan man bestämmer sig) finns hela EP:n här.

Tags: Skansros, Drömmen Om Skansros

Männen, makten, musiken.



Tydligen pågår det nåt stort jippo borta i staterna. "Presidentval" kallas det visst. Eftersom det här är en musikblogg så googlade jag Obamas och McCains favoritmusik och hittade den här listan. Värt att notera är att båda gillar Frank Sinatra.
   Förövrigt så måste jag nog säg att Obamas U2 och Aretha Franklin smiskar John McCain och Abba rejält.



Tags:  Presidentval, Obama, McCain, U2, Aretha Franklin, Abba

Orginalet med The Cure spelas om och om igen på min iPod just nu.

Därför var det extra skoj att se att Katie Melua gjort en stillsam jazzcover på låten, Just Like Heaven. Vilken är bäst tycker ni?



The Cure - Just Like Heaven



Katie Melua - Just Like Heaven

Tags: Just Like Heaven, The Cure, Katie Melua

Anders Wendin rockade loss, men mellansnacket var nästan roligast.



Det känns som att jag delat ut höga betyg hela tiden den här hösten. Men så har det ju också varit mycket bra musik att lyssna på.
   Senast jag var på Moneybrother-konsert var första året på Way Out West. Solen strålade och Anders Wendin backades upp av åtminstone sju man, inklusive blås. Konserten nu, en novemberkväll i konserthuset, var ganska annorlunda.
Dels var man nu bara tre man på scen som spelade helt akustiskt. Dels var publiken färre, mer välklädd och förhållandevis nykter. Ändå vill jag påstå att känslan och inlevelsen i musiken var bäst igår.
   Att få höra hits som Blow Him Back Into My Arms och Just Another Summer framföras på banjo, dragspel och fiol gav konserten en nästan folkmusik-betonad stämning, kanske ingen slump då Wendin ju kommer från knätofsarnas förlovade hemland Dalarna.
   Men nog om instrumenten och medmusikerna. Hur skickliga de än var så var det ändå Moneybrother-himself, Anders Wendin, som var den stora huvudrollen. Som sångare är han utrycksfull - om än lite väl Springsteen-dyrkande - och som mellansnackare är han briljant. Genom att driva allt från Tomas Ledin, göteborgare till delar av publiken och genom att berätta anekdoter om resor och flickvänner lindade han publiken runt sitt lillfinger. Dessa klappade sedan in honom tre (!) gånger för extranummer.
   Lite premiärstrul och glömda textrader får man väl nästan räkna med. Om man löser detta till kommande spelningar, lär den här akustiska Moneybrother-turnén bli något aldeles extra.

Tags: Moneybrother, Stenhammarsalen, Blow Him Back Into My Arms, Just Another Summer

Akustisk konsert i Stenhammarsalen ikväll.



Ett telefonsamtal från Ebba igår ledde till en lite spontan konsert-bokning, så ikväll ska vi se Moneybrother som spelar i Stenhammarsalen 19:30. Har faktiskt inte lyssnat speciellt mycket på Anders Wendin & Co innan men på konserten på Way Out West i fjol var det ett himla drag, Stenhammarsalen har jag heller aldrig varit i men akustiken lär, enligt ryktet, vara helt enastående. Ska bli kul att höra om det stämmer.

Tags: Moneybrother, Anders Wendin, Stenhammarsalen