Det här är ingen blogg.

Jag uppmanar till bannlysningen av provocerande usel musik.

Jag måste bara klargöra några saker först.
Det är sällan jag påstår att jag avskyr musik. Jag kanske inte förstår mig på dem, men jag kan ändå acceptera att det finns de människor som hellre lyssnar på Metallica eller 50 Cent istället för Håkan Hellström.
   Då och då dyker det dock upp undantag. Max är ett av dem.

Jag vet inte vem Max är. Jag vet inte var Max bor. Jag vet inte var Max fixar sin solariebränna eller varför han väjer kombinationen shorts och mössa på sina foton i sin promotionvideo (möjligen försöker han kvala in i facebook-gruppen för Partille-Johnnys. För de som inte vet vad en Johnny är föreslår jag ett besök på denna lärorika grupp)
   Det jag däremot vet är att Max har knåpat ihop en låt vid namn Mitt Vackra Göteborg som inte bara är uselt. Den är provocerande uselt.
   Det är en låt som saknar alla former av orginalitet Det är Jimmy Jansson som leker Håkan Hellström. Som tror att bara man namedroppar en radda gator och stadsdelar i staden så vinner man pluspoäng hos göteborgarna. Som låter resten av texten bestå av en massa "da-da-di-daaa" och "tradadidaj". Och som dessutom framför låten på stockholmska.

   Naturligtvis borde jag vara mogen nog att stå över agressioner och påhopp och ignorera den här typen av musikaliska pinsamheter.
Problemet är att Svenska Folket mycket väl kan tänkas vara så dumma att de röstar på det här eländet på diverse radio-topplistor, vilket gör att man kommer utsättas för den under en lång tid. Detta får inte ske!
   Därför utlyser jag nu en fatwa, eller för att tala klarspråk, en gammal hederlig kristen bannlysning av Mitt Vackra Göteborg.
   Förbjud den på svensk radio. Bränn kommande singeln på ett offentligt bål mitt på Järntorget. Leta upp Max, rulla honom i tjära och fjädrar och tvinga honom att bära långbyxor. Sen så glömmer vi den här förolämpningen till låt och hoppas att Max och hans gelikar aldrig gör om samma misstag igen.

Tags: Fatwa, Max, Mitt Vackra Göteborg

Hypade men hemliga.

Det viskas om Skansros i stan; ett f.d. The Smiths-coverband som nu skriver egen musik. Förrutom The Smiths nämns Håkan Hellström (sjunger man pop på svenska i Göteborg är det oundvikligt) och Jacob Hellman som referenser. Som grädden på moset fick deras EP, som släpps 29 oktober, högsta betyg i Nöjesguiden av Carl Reinholdtzon Belfrage och säga vad man vill om den mannen men han lyckas kusligt ofta peka ut de band som inom några månader får ett genombrott.
   Trots idogt sökande på Google lyckas jag inte hitta vare sig myspace-sida eller klipp från bandets låtar. Vill man verka lite hemliga tro? Här nedan kan man åtminstone höra en del av låten Drömmen om Amerika som framfördes på Jazzhuset tidigare i höst.



Tags:  Skansros, Drömmen Om Skansros, Drömmen Om Amerika

Jag gästbloggar om svenska indieband i reklamfilmer.



Var går egentligen gränsen mellan smart marknadsföring och att vara sell-out? Det är en fråga jag lämnar öppen i dagens blogginlägg på Musiktoppen. Själv är jag nog ganska tolerant - även om det finns gränser för vad jag tycker ett band bör göra (Håkan Hellströms inhopp i Vita Lögner är något jag helst vill slippa tänka på)
Kommentera gärna och skriv vad du själv tycker!

Tags:  Musiktoppen, sell-out, Håkan Hellström

Komedi med suveränt soundtrack.



Satt och slösurfade på YouTube och råkade hitta en trailer på en ny film vid namn Nick & Norah's Infinite Playlist. Ni som sett Juno ser snabbt att layouten på textblocken är lite för likt för att vara en tillfällighet. Det är alltså skaparna till förra årets indie-älskling Juno som även ligger bakom Nick & Norah. Huvudrollen Nick spelas dessutom av Michael Cera som också spelade Junos pojkvän.
   Handlingen, som är baserad på en bok med samma namn som filmen, verkar ganska kul men det var först när jag kollade upp filmens musik som det blev riktigt intressant. Vampire Weekend, We Are Scientists, Band Of Horses, Shout Out Louds och Modest Mouse är bara några av de kreddiga namn som dyker upp i eftertexterna på trailern. Dessutom innehåller soundtracket också en rad amerikanska indieband som jag aldrig hört om men som - efter vad jag kunde döma när jag letade låtar och klipp på iTunes och Youtube - verkar helt suveräna. Filmakarna vet onekligen vad som krävs för att locka en indiekåt publik till biograferna.
   Den 20 februari nästa år har Nick & Norah's Infinite Playlist premiär i Sverige. Jag kan inte svära på att filmen är bra men enbart musiken tycker jag gör den värd en biljett.



Tags: Nick & Norah's Infinite Playlist, Juno, Michael Cera, Vampire Weekend, We Are Scientists, Band Of Horses, Shout Out Louds, Modest Mouse

Men det blir ingen återförening för The Libertines.



Gamle The Libertines-gitarristen Carl Barats band Dirty Pretty Things har beslutat sig för att lägga ner.
   "It is with some sadness we announce the farewell of the Dirty Pretty Things. It's been a glorious three years which we all would gladly live out again, but it is time for us to try new things. (not The Libertines)..." skriver bandet i ett officiellt utalande.
   Min spontana känsla är: "Jaha, och?"
   Dirty Pretty Things har förvisso inte varit ett dåligt band, inte egentligen. Bara förbannat tråkiga.
   Jag lyssnar på Bang Bang You're Dead och Deadwood och hör bara ett band som trånar efter att vara Libertines men som saknar all nervighet och känsla som gjorde Libertines till kanske världens bästa rockband under en kort tid. Även i jämförelse med Pete Dohertys Babyshambles är det lamt. Inte dåligt, men det känns hela tiden som att något fattas.
  
Parantesen i bandets uttalande sammanfattar egentligen hela problemet: varken Dirty Pretty Things eller Babyshambles kommer någonsin upp i Libertines standard. Det är kanske orättvist men oavsett vad Carl Barat eller Pete Doherty tar sig för kommer deras musik alltid att jämföras med låtar som Up The Bracket och Can't Stand Me Now, och dessa är inte lätta att öveträffa.
   Borde Libertines återförenas istället då? Nej, det tror jag inte är någon bra idé.
   Finns det något återförenat band som lyckats göra en Rocky Balboa och slå sig tillbaka till världstoppen igen efter ett längre uppehåll? Smashing Pumpkins misslyckades. Oasis ska försöka imorgon men om man ska tro förhandsnacket lär det inte gå något vidare. Hur bra våra gamla älsklingsbands nya plattor än är så kommer vi alltid att hylla deras gamla meriter och bli besvikna. Antingen på att det låter gammalt och utjatat, eller för att det är för nyskapande och konstigt. Ett återförenat Libertines på topp - kanske rent ut av med en drogfri Pete Doherty! - skulle ändå ha små chanser att bli de stjärnor de en gång var.
  
   Jag hoppas att Carl Barat släpper sina gamla Libertines-spöken och börjar skriva musik som är vad den och som inte försöker efterlikna något annat. Tills vidare kommer jag lyssna på What Became Of The Likely Lads och gräma mig över att jag aldrig hann uppleva Libertines live.




PS. Barris - den "hårdrockande musikanalfabeten" ni minns :) - hävdar att han blivit lite dåligt vinklad i bloggen. Till hans upprättelse ska jag nämna följande: det var Barris som fick mig att lyssna på Libertines. Det borde ge honom tillräckligt med cred för resten av århundradet.

Tags: Dirty Pretty Things, Carl Barat, The Libertines, Bang Bang You're Dead, Deadwood, Pete Doherty, Babyshambles, Smashing Pumpkins, Oasis, What Became Of The Likely Lads

Jag gästbloggar om musikhistoria.



Jag blev inbjuden att gästblogga på Musiktoppen nu i veckan. Hur länge jag får lov att göra det återstår att se (det beror nog lite på hur mitt första inlägg tas emot) men förhoppningsvis kommer jag dyka upp där lite då och då i framtiden.
   Hur som helst, jag beslöt mig för att slå på stort direkt och reda ut när och hur musikstilen indie föddes. Är du intresserad av en - lustigt nog - totalt okänd del av den moderna musikhistorien tycker jag du ska ta dig en titt på det.

Tags: Indie, Musiktoppen, historia

Turnéstart ikväll på Liseberg

Om ca 10 minuter går The Soundtrack Of Our Lives upp på Stora Scen på Liseberg.
Gissa vem som inte är där.
Just precis.
Även om det grämer mig så är jag inte tillräckligt pigg och frisk för att vara där idag. Det är bara att inse sina fysiska begränsingar.
Jag hoppas att de som är där (min vän Viktor t.e.x) får riktigt kul och berättar för mig efteråt hur det var. Själv får jag nöja mig med att lyssna på Utopia, från nya plattan Communion som släpps senare i höst.




Tags:  The Soundtrack Of Our Lives, Liseberg, Utopia, Communion

Äntligen helg!

Ikväll blir det antagligen London Gossip på Henriksberg, där Deares Blake, Spring Johnny och Save Kane ska spela. Jag har inte hört någon av dem, så det ska bli intressant om de är värda att hissa eller dissa.

Tags:  Henriksberg, London Gossip, Dearest Blake, Spring Johnny, Save Kane

Bandet på allas läppar.

Vill du hänga med i snacket? Namedroppa The Killers, Oasis eller The Jesus And Mary Chain och använd ord som "rått" och "socialrealistiskt" för att beskriva musiken.
   Vill du få en mer djupgående uppfattning om hur Glasgow-bandet låter? Ladda ner Geraldine eller Daddy's Gone och hör själv om hypen stämmer. Själv håller jag på att lyssna in mig och det låter faktiskt lovande.



Tags: Glasvegas, Geraldine, Daddy's Gone

Stilig svartsynt synth.



En anonym läsare undrade häromdagen om jag noterat att Nordpolen släppt nytt. Svaret är: ja, det har jag. Det har nästan varit svårt att ungå med tanke på hur hypad och hissad debutplattan På Nordpolen blivit.
   I regel gillar jag musik som får mig på bra eller åtminstone bättre humör, vilket kanske märks i mitt intresse för pop à la Håkan Hellström, som trots delvis ganska mörka textrader ändå lyckas låta hoppfull och glad. Nordpolen är raka motsatsen. Som den felande länken mellan Broder Daniel och The Tough Alliance låter musiken som buteljerad ångest och allvar. Mycket snyggt paketerat förvisso, med sitt vackra electronica-sound, men ändå lika svart som en iskall natt i januari.
   Trots detta så är det första jag tänker på när jag hör Nordpolen, hur härligt det vore att dansa till Vem Har Sagt. Ni vet, dansa med slutna ögon och enbart fokusera på musiken och dansen. Kanske lite märkligt, men så är det.
   Sammanfattningsvis är Nordpolen inte ett band jag kommer att sitta och lyssna på, på bussen på morgonen som en uppladdning inför dagen. Dyker däremot Vem Har Sagt eller Skimret upp på en klubb under hösten kan jag lova att jag är en av dem som kommer att dansa med.

Tags:Nordpolen, På Nordpolen, Broder Daniel, The Tough Alliance, Vem Har Sagt, Skimret

Herregudherregudherregud.....!

När jag kom hem från jobbet idag fanns det här mejlet i min inbox:

Från: [email protected]

"Hej och grattis!
 
Du och en kompis är välkomna på inspelningen av P3 Live Session med
Hello Saferide och Ida Redig torsdag 2 oktober i Göteborg...."

Tack, tack, tack Sarah som tipsade mig om tävlingen!

Tags: Hello Saferide, P3 Live

Utekvälls-rekord?

Vi åkte hemifrån vid 18:07 igår för att bege oss till konserten på Liseberg.
Klockan 15:50 idag var vi tillslut hemma.

Jag måste erkänna att jag är aningens sömnig.

Tags:  Liseberg, utekväll

Höstglädje och skoltrötthet är ingen bra kombination.



Endel människor går in i höstdeprissioner såhär års, själv är jag inne i ett "höstrus". När termometern sjunker några grader, träden i Vasastans allér skiftar färg och solen skiner från en klarblå himmel - vem har då lust att ägna tanken mer komplicerat matematik än den som krävs för att räkna ut hur många cafébesök man kan hinna med på en vecka utan att bli totalt bankrutt?
   Klockan 20:00 ska jag bänka mig framför TV:n och se SVT:s nya nöjesmagasin Hype. Imorgon blir det Hellström & Co på Liseberg. Fram tills dess ska jag försöka ägna mig åt matteboken och lyssna på I'm From Barcelona.



Tags:  Hype, I'm From Barcelona, Paper Planes

Annika Norlin gör det igen.



När man sett fram emot något mycket länge blir man ofta besviken då man väl får det man vill ha. Precis som ett barn som längtar efter julafton blåser man upp en enorm förväntelsebubbla som spricker när tomten, julklapparna eller vad det nu är man väntat inte kan leva upp till allt man hoppats på.
   Det jag vill säga är att höga förväntingar och hypar är sällan bra. I slutändan blir man oftast besviken.

   Min personliga Annika Norlin-historia inleddes i början av 2007 då min vän Becka skickade My Best Friend och Loneliness Is Better When You're Not Alone. Sen var jag bokstavligen fast. Jag skaffade såväl första skivan Introducing... som svenska projektet Säkert och stod längst fram på hennes konserter både Hultsfred och Way Out West i fjol. Det irriterade mig nästan att framgången med Säkert! gjorde att namnet Annika Norlin spreds över landet. Det var ju MIN musik, för tusan.
   Mina förväntningar inför kommande albumet har varit skyhöga, vilket de som följer min blogg säkert märkt. Oroväckande höga till och med. Fanns det någon som helst möjlighet att Annika Norlin kunde leva upp till dem. Jag var nästan nervös när jag satte på skivan på CD-spelaren.
   Jag hade inte behövt vara ett dugg orolig. Annika har gjort det igen: skrivit helt och hållet underbar popmusik.

   Vi kan börja med texterna. Jag har tidigare hävdat att Annika Norlin är den bästa textförfattaren i Sverige idag och hon gör mig inte besviken. Varje sång är en egen liten historia och handlar om allt från att förlora oskulden till att vänta på en backpacker-pojkvän och att vara en sån där person som andra aldrig riktigt lägger märke till. Det är välformulerat, roligt och sorgligt, personligt utan att någonsin bli pretentiöst.
   Texter i all ära men det är trots allt för musikens skull man gillar en skiva. Den oskuldsfulla akustiska gitarren från första skivan har bytts ut mot dramatiskt piano och elgitarren från Säkert. Det känns vuxnare utan att för den delen vara tråkigt. Stillsamma balladen I Wonder Who Is Like This One varvas med fartigare låtar - som jag personligen tycker bättre om - exempelvis Sancho Panza och Traveling With HS. Det enda jag skulle kunna anmärka på är att vissa låtar är aningen långa - medan andra tycks ta slut på tok för fort.
  
   Jag kan vara svartsjuk som få och gillar inte när andra rör "mina" saker. När det gäller Hello Saferide kan jag dock tänka mig att göra ett undantag. Ingen borde få gå miste om ett så underbart album som More Modern Short Stories.

Låt för låt

I Wonder Who Is Like This One

"People are like songs, it's true..." är inledningsfrasen som kan sammanfatta hela låten. Till akustisk gitarr och Maia Hirasawas stämma i bakgrunden får vi veta att den bästa sortens människor är de som är som God Only Knows med The Beach Boys. Magiskt.

2008

Känns ovant att höra Annika sjunga i ett så lågt register. För övrigt finns inte mycket att säga om den här låten, som känns som en melankolsik uppföljare till tidigare låten 2006.

Overall

En duett med Andreas Mattson, som ett föräldrarpar till en nynazistisk son. Det nerviga pianokompet blir nästan lite jobbigt i längden. Texten är underhållande.

Lund

Textrader som "...he came from the south of Sweden and he spoke just like a Dane" får en Skåne-vän som mig på fall. Vacker pianoslinga och ungdomsminnen i en skön kombination.

X Telling Me About The Loss Of Something Dear, At Age 16

Bitterljuv, bedårande och briljant. Dramatisk utan att bli svulstig, en melodi som fastnar utan att tränga sig på. Kan man begära mer?

Middleclass

Vill du råna en bank med mig? Roligaste texten på skivan så långt.

Parenting Never Ends

Godnattsångskänsla. Kanske beror det på att jag inte riktigt kan appelera till längtan att styras och skyddas av sina föräldrar men den här låten känns lite blek i jämförelse med de andra.

Anna

Inte så konstigt att den här låten är skivans första singeln. Extremt välskriven text och en sötsur melodi som man inte kan låta bli att nynna med i. Min favoritlåt.


25 Days

Jag är svag för körer och vals-takt. Den här låten om kärlek på distans påminner en smula om Get Sick Soon från tidigare albumet. Romantiskt och vackert.

Sancho Panza

Vass och snabb. Allt för snabb till och med, den här låten hade gott kunnat vara längre!

Traveling With HS

Det är ingen hemlighet att jag älskar Annikas snabbare, dansvänligare låtar och den här låten uppfyller alla mina kriterier för en sådan, trots att den handlar om att vara blyg och trivas med att vara ensam.

Arjeplog

Kanske är jag lite för mycket göteborgare för att älska den här typen av norrlands-patriotism. Stråkarna gör att jag tänker på filmmusik när jag hör den här avslutningslåten, jag tror att den skulle göra sig väldigt bra som soundtrack.

Tags:  Hello Saferide, More Modern Short Stories, Annika Norlin

Det har inte jag.



Jag ser verkligen fram emot den här veckan, främst av dessa två anledningar:

•  På onsdag, 24 september, släpps äntligen More Modern Short Stories...av och med Hello Saferide. Jag kommer därför sjukskriva mig, låsa in mig i mitt rum tillsammans med en CD-spelare, förstärkare samt lite knäckebröd, och vara totalt onåbar fram tills...
• ...fredag, 26 september. Då spelar nyblivne tvåbarnsfarsan Håkan Hellström på Liseberg. Halva stan kommer vara där. Den intressanta halvan alltså. Är du en av dem? Då finns det ingen ursäkt för att inte dyka upp.

Skulle man trots detta inte få nog av bra musik kan man ju alltid titta in på Storan på söndag, som gästas av bland andra Ebbot, Joel Alme och Maia Hirasawa. Det är Faktum som samlat ihop ett gäng musiker och intäkterna går till deras arbete mot hemlöshet.

Måndagsångest? Knappast!

Tags: Hello Saferide, Mor Modern Short Stories, Håkan Hellström, Liseberg, Storan, Ebbot, Joel Alme, Maia Hirasawa, Faktum

Tänka sig att två låtar kan vara så märklig lika. En ren tillfällighet, eller hur Kid Rock?


Werewolves in London - Warren Zevon


All Summer Long - Kid Rock

Tags: Warren Zevon, Werewolves In London, Kid Rock, All Summer Long

Det är en väldigt liten stad vi lever i.



Igårkväll var det firmafest på Pour Bon. Utöver tacos, öl och spex - bland annat ett extremt intern-roligt stand-up nummer där det drevs hejdlöst med coacherna - bjöds det på vackert pianospel och sång i Rufus Wainwrights anda av vinnaren av GP Scen, Mike Pearl, min arbetskamrat sedan ett tag tillbaka vilket jag inte hade en aning om.
   Sedan var vi ett gäng som drog vi vidare. Vi velade lite mellan bl.a. The Queen och Pustervik innan vi tog vagnen bort till Botaniska och Kontiki. Very nice indeed.

Under kvällens gång kom samtalen mycket att handla om gemensamma bekanta och hur alla tycks känna varandra. Min nuvarande bekantskapskrets är ett, snudd på, incestuöst nätverk där alla känner alla, eller åtminstone känner till allt om alla.
   Ja, det händer ju att man tror sig stöta på ett helt nytt ansikte men förr eller senare visar det sig alltid att denne någon är granne, barndomsvän, f.d. klasskamrat eller ex till minst tre av ens nuvarande bekanta.
   För att bevisa den här tesen testade vi om en av killarna som jag precis träffat och jag själv kunde hitta några "länkar" mellan oss. Inom loppet av en halv minut visade det sig att han kände både en gammal klasskamrat, en gammal dagiskamrat (säger man så?) och systern till en av mina nuvarande klasskamrater.

Likadant är det ju som bekant i Götets musikliv. Henrik Bergren gick i samma årskurs som Håkan Hellström, båda spelade i Broder Daniel tillsammans med Pop-Lars som brukade spela i Hästpojken tillsammans med Martin Eliasson, som tidigare spelade i Bad Cash Quarter med Jonas Lundqvist,  som idag kör solo med Jonas Game och som är bekant med The Tough Alliance som i sin tur tydligen brukar festa ihop med...Henrik Bergren. Och det här är ändå bara en av de kortare länkarna i kedjan där alla är polare med alla och spelar i varandras band.

Jag älskar Göteborg men ibland känns det som om det inte vore fel med ett rejält miljöombyte.

Tags: Göteborg, Mike Pearl, Kontiki, Henrik Bergren, Håkan Hellström, Broder Daniel, Pop-Lars, Hästpojken, Martin Eliasson, Bad Cash Quartet, Jonas Lundqvist, Jonas Game, The Tough Alliance

Enligt Aftonbladet fick Håkan Hellström ytterligare en son idag.



Tänkte bara passa på att gratulera den nyblivne fadern.

Tags:  Håkan Hellström, pappa

Vad svårt det ska vara att hitta noter till låtar!

Just nu är jag på jakt efter tabbar - eller allra helst noter - till Visit To Vienna med Sahara Hotnights och Kom Igen Lena med Håkan Hellström. Till den sistnämnda har jag hittat kanonbra ackord på huvudpersonens hemsida, men när det gäller Vienna-låten är det svårare. De jag hittar håller ingen vidare kvalitet. Om det är någon råkar veta något bra ställe att leta på får ni gärna säga till.

Vad jag ska med noterna till? Det får ni se...

Tags: Tabbar, noter, Visit To Vienna, Sahara Hotnights, Kom Igen Lena, Håkan Hellström

Hä rär videon till Hello Saferides Anna.

Efter några dagars strul med internet är jag tillbaka. Glädjen blev inte mindre då jag upptäckte att Hello Saferide har släpppt en video till singeln Anna. Den får tjäna som en uppladdning inför skivsläppet nästa vecka (och som jag redan snackat så mycket om att ni måste tröttna på mig vid det här laget) Hur som helst, bra video till bra låt. Ta och lyssna!



Tags:  Hello Saferide, Anna