HELLO SAFERIDE: More Modern Short Stories...



Annika Norlin gör det igen.




När man sett fram emot något mycket länge blir man ofta besviken då man väl får det man vill ha. Precis som ett barn som längtar efter julafton blåser man upp en enorm förväntelsebubbla som spricker när tomten, julklapparna eller vad det nu är man väntat inte kan leva upp till allt man hoppats på.
   Det jag vill säga är att höga förväntingar och hypar är sällan bra. I slutändan blir man oftast besviken.

   Min personliga Annika Norlin-historia inleddes i början av 2007 då min vän Becka skickade My Best Friend och Loneliness Is Better When You're Not Alone. Sen var jag bokstavligen fast. Jag skaffade såväl första skivan Introducing... som svenska projektet Säkert och stod längst fram på hennes konserter både Hultsfred och Way Out West i fjol. Det irriterade mig nästan att framgången med Säkert! gjorde att namnet Annika Norlin spreds över landet. Det var ju MIN musik, för tusan.
   Mina förväntningar inför kommande albumet har varit skyhöga, vilket de som följer min blogg säkert märkt. Oroväckande höga till och med. Fanns det någon som helst möjlighet att Annika Norlin kunde leva upp till dem. Jag var nästan nervös när jag satte på skivan på CD-spelaren.
   Jag hade inte behövt vara ett dugg orolig. Annika har gjort det igen: skrivit helt och hållet underbar popmusik.

   Vi kan börja med texterna. Jag har tidigare hävdat att Annika Norlin är den bästa textförfattaren i Sverige idag och hon gör mig inte besviken. Varje sång är en egen liten historia och handlar om allt från att förlora oskulden till att vänta på en backpacker-pojkvän och att vara en sån där person som andra aldrig riktigt lägger märke till. Det är välformulerat, roligt och sorgligt, personligt utan att någonsin bli pretentiöst.
   Texter i all ära men det är trots allt för musikens skull man gillar en skiva. Den oskuldsfulla akustiska gitarren från första skivan har bytts ut mot dramatiskt piano och elgitarren från Säkert. Det känns vuxnare utan att för den delen vara tråkigt. Stillsamma balladen I Wonder Who Is Like This One varvas med fartigare låtar - som jag personligen tycker bättre om - exempelvis Sancho Panza och Traveling With HS. Det enda jag skulle kunna anmärka på är att vissa låtar är aningen långa - medan andra tycks ta slut på tok för fort.
  
   Jag kan vara svartsjuk som få och gillar inte när andra rör "mina" saker. När det gäller Hello Saferide kan jag dock tänka mig att göra ett undantag. Ingen borde få gå miste om ett så underbart album som More Modern Short Stories.

Låt för låt


I Wonder Who Is Like This One

"People are like songs, it's true..." är inledningsfrasen som kan sammanfatta hela låten. Till akustisk gitarr och Maia Hirasawas stämma i bakgrunden får vi veta att den bästa sortens människor är de som är som God Only Knows med The Beach Boys. Magiskt.

2008

Känns ovant att höra Annika sjunga i ett så lågt register. För övrigt finns inte mycket att säga om den här låten, som känns som en melankolsik uppföljare till tidigare låten 2006.

Overall

En duett med Andreas Mattson, som ett föräldrarpar till en nynazistisk son. Det nerviga pianokompet blir nästan lite jobbigt i längden. Texten är underhållande.

Lund

Textrader som "...he came from the south of Sweden and he spoke just like a Dane" får en Skåne-vän som mig på fall. Vacker pianoslinga och ungdomsminnen i en skön kombination.

X Telling Me About The Loss Of Something Dear, At Age 16

Bitterljuv, bedårande och briljant. Dramatisk utan att bli svulstig, en melodi som fastnar utan att tränga sig på. Kan man begära mer?

Middleclass

Vill du råna en bank med mig? Roligaste texten på skivan så långt.

Parenting Never Ends

Godnattsångskänsla. Kanske beror det på att jag inte riktigt kan appelera till längtan att styras och skyddas av sina föräldrar men den här låten känns lite blek i jämförelse med de andra.

Anna

Inte så konstigt att den här låten är skivans första singeln. Extremt välskriven text och en sötsur melodi som man inte kan låta bli att nynna med i. Min favoritlåt.


25 Days

Jag är svag för körer och vals-takt. Den här låten om kärlek på distans påminner en smula om Get Sick Soon från tidigare albumet. Romantiskt och vackert.

Sancho Panza

Vass och snabb. Allt för snabb till och med, den här låten hade gott kunnat vara längre!

Traveling With HS


Det är ingen hemlighet att jag älskar Annikas snabbare, dansvänligare låtar och den här låten uppfyller alla mina kriterier för en sådan, trots att den handlar om att vara blyg och trivas med att vara ensam.

Arjeplog

Kanske är jag lite för mycket göteborgare för att älska den här typen av norrlands-patriotism. Stråkarna gör att jag tänker på filmmusik när jag hör den här avslutningslåten, jag tror att den skulle göra sig väldigt bra som soundtrack.

Tags:  , ,

Kommentarer
Postat av: Johan

haha lord! nog för att jag önskade mig en matig recension, men jag hade inte förväntat mig en c-uppsats ;)



men det var helt klart intressant läsning!

2008-09-25 @ 08:23:27
URL: http://music.blogg.se/
Postat av: Hanna

Bara för din skull Johan, bara för din skull :)



Och för att jag på senaste tid mest postat inlägg som består av Youtube-klipp och en ynka förklarande mening. Kändes härligt att få skriva av sig ordentligt!

2008-09-25 @ 14:10:22
URL: http://dethararingenblogg.blogg.se/
Postat av: Lemoncurry?

Är det konstigt att hon lever upp till alla förväntningar? Tycker jag inte :) Har mycket musik att köra på repeat, och här kom en skiva till ;)

2008-09-25 @ 17:29:16
URL: http://lemoncurry.blogg.se/
Postat av: Johan

Haha tack Hanna! det var uppskattat :)

2008-09-26 @ 08:24:35
URL: http://music.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0