Det här är ingen blogg.

Ännu en kvinnlig singer-songwriter?



I månadens People kan man läsa en intervju med stockholmstjejen Lisa Lindal, som är ännu en av alla de kvinnliga singer/songwriters som försöker slå igenom just nu. Man kan tycka att marknaden skulle vara lite mättad på just sådana, speciellt med tanke på ett de tre drottningarna inom genren; Annika Norlin, Anna Ternheim och Frida Hyvönen alla har släppt nytt i höst.
   Och tja, Ensam-Tjej-Med-Piano är ju ett koncept vi hört förrut, vilket gör att en del av Lindals låtar inte står sig i konkurrensen. Dessto mer intressantare blir det däremot när hon höjer tempt och plockar in ett fullt band som komp. Bitterljuva Worth Fighting For och speldosplingande Dust In The Corner Of My Heart skulle kunnat vara skriven av Lisa Miskovsky, Lindals röst påminner till och med en aning om Miskovskys i dessa låtar.
   Jag tror inte Lisa kommer slå till någon bredare publik i dagsläget. Däremot tycker jag att både Worth Fighting For och Dust in The Corner Of My Heart är värda en genomlyssning.



Tags: Lisa Lindal, Worth Fighting For, Dust In The Corner Of My Heart

Mys-låt, men vad handlar den egentligen om?



Efter gårdagens film, The Royal Tenenbaums, har den här trevliga låten fastnat i huvudet på mig. Genom åren har texten gett upphov till många spekulationer, speciellt eftersom upphovsmannen Paul Simon säger att han själv inte vet exakt vad det är för "brott" pojkarna i sången begått. Själv följer jag nog Truman Capotes linje, och gissar att det är en kärlekshistoria det rör sig om.

Vad tror ni texten handlar om?



Tags: Me And Julio Down By The Schoolyard, Paul Simon, The Royal Tenenbaums, Truman Capote

Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen.

Har haft väldigt mycket att göra den senaste tiden (jagat bananflugor bland annat) och låtit bloggen förfalla lite. Skäms på mig!
   Nåväl, ska ta och skärpa till mig lite nu. Inleder med att göra en ego-flashback med låtar och musiker som betytt mycket för mig av olika anledningar. Det blir väl skoj! Nå, det blir skoj för mig iallafall.

Tags: Ursäkt, bananflugor, ego

Åttitalsstjärnan och Fagerstagrabbarna gör en jullåt tillsammans.



Känner du också att du kommer få frispel om du tvingas lyssna på "White Christmas" hela december, precis som förra året och året innan dess? Då kanske The Hives samarbete med Cyndi Lauper passar bättre. Något säger mig att Pelle och gänget bjuder på något helt annat än en sockersöt julpsalm...

Tags: The Hives, Cyndi Lauper

De här killarna lyssnar jag mycket på nu.



Har varit dålig på att skriva den här veckan vilket jag skyller på en massa omständigt skolarbete (att korsa bananflugor är ett litet h-vete) Hur som helst, just nu går Electric Feel och Time To Pretend av Brooklynbandet MGMT varma i hörlurarna på min iPod. Perfekt fest och förfestmusik men också som peppning inför ännu en dag i skolan. Befinner man sig i Stockholm nästa fredag, 21 november kan man dessutom få höra dem spela live på Debaser Medis.

Tags: MGMT, Time To Prentend, Electric Feel

Glad men trött.

Kom hem vid halv fem-tiden på morgonen och gick upp vid nio för att lämna Becka på Centralen. Sen åkte jag raka vägen till jobbet. Alltså är jag övetrött just nu, så inlägg om helgens konsert kommer imorgon. Håll till godo med de här bilderna så länge!







Tags: Hello Saferide, Storan

Timo och en göteborgskör ska tävla mot bland andra Nanne Grönwall och Robert Wells.



Både GP och Metro verkade lite överraskade då Timo Räisänen idag meddelade att han ställer upp i supersvenniga TV-programmet Körslaget på TV4. Egentligen är det hela inte ett dugg märkligt. Timo har sjungit i kör sedan barnsben i Göteborgs Gosskör och jobbat tillsammans med både melodifestivaltävlande mesen  Lasse Lindh samt Skansen-veteranen Hellström. Därifrån är steget inte långt till folklig fredags-TV.
Mamma försöker övertala mig att gå på audition till kören. Vi får väl se hur det blir med den saken. Onekligen lär iallafall Körslaget få en ny tittar-målgrupp då alla Timo-frälsta små popflickor vill se sin idol leda stämsång på TV.

Tags:  Timo Räisänen, Körslaget, Lasse Lindh

Männen, makten, musiken.



Tydligen pågår det nåt stort jippo borta i staterna. "Presidentval" kallas det visst. Eftersom det här är en musikblogg så googlade jag Obamas och McCains favoritmusik och hittade den här listan. Värt att notera är att båda gillar Frank Sinatra.
   Förövrigt så måste jag nog säg att Obamas U2 och Aretha Franklin smiskar John McCain och Abba rejält.



Tags:  Presidentval, Obama, McCain, U2, Aretha Franklin, Abba

Orginalet med The Cure spelas om och om igen på min iPod just nu.

Därför var det extra skoj att se att Katie Melua gjort en stillsam jazzcover på låten, Just Like Heaven. Vilken är bäst tycker ni?



The Cure - Just Like Heaven



Katie Melua - Just Like Heaven

Tags: Just Like Heaven, The Cure, Katie Melua

Topplista över Halloween-musik på Musiktoppen



Dagen till ära passade jag på att sätta samman en liten lista över Halloween-låtar på Musiktoppen. Tio låtar blev det allt som allt - men det är kvalitet och inte kvantitet som räknas.
   Då jag själv inte ska på någon Halloween-fest ikväll tyckte jag att Marit Bergmans, lite bortglömda pärla, No Party passade bra (men eftersom den nya trenden på youtube är att hindra stackars bloggare från att klistra in videos i sina inlägg får ni snällt klicka på länken för att höra låten)
   Kom gärna med tipsa på fler bra Halloween-låtar!

Tags: Halloween, Musiktoppen, Marit Bergman, No Party

Fan också.



Ikväll spelar Okkervil River på Pustervik och jag var ganska sugen på att gå dit. Just det: var. När jag häromveckan skulle  boka biljetter var det helt och hållet slutsålt. På blocket kunde man köpa biljetter till ockerpriser på 700 spänn och det kändes inte värt. Därför blir det inget Okkervil River för mig ikväll.
Lärdom: se till att boka biljetter i tid.

Tags: Okkervil River, Pustervik

Ikväll guidar Håkan Hellström oss genom Göteborg.



Ikväll klockan 21:00 föreslår jag att ni slår på ettan och ser premiär-programmet i SVT: s nya dokumentärserie Dom Kallar Oss Artister. I kommande programm kommer vi få se bland andra Marit Bergman, Lykke Li, Maia Hirasawa och Pelle Almgvist berätta om sin vardag, om ögonblick då de bestämde sig för att ägna sig åt musiken och vad de själva tycker om att lyssna på.
   I premiärprogrammet är det ingen mindre än Håkan Hellström som ska ta tittarna med på en personlig guidning genom Göteborg. Får inte missas! Skulle ni göra det iallafall så kan ni ju alltid kolla på programmet efteråt på svt.se

Tags: Dom Kallar Oss Artister, Marit Bergman, Lykke Li, Maia Hirasawa, Pelle Almqvist, Håkan Hellström

Djuret spelar pop och är från Göteborg.

Finns det så mycket mer man behöver veta? Seså, in på Djurets myspace och lyssna. Eller gå till Pustervik på tordsdag och hör bandet spela live istället. Det kommer nog att låta ungefär såhär:


Djuret - Ibland

Tags: Djuret, Ibland, Pustervik

Ibland tycker man att man föddes två decennier för sent.



Jag har snöat in på åttiotalsmusik den här hösten. Jag tror allt började i påskas då jag såg Marie Antoinette och blev förtrollad av såväl filmen som soundtracket med bland andra Bow Wow Wow, Siouxie And The Banshees, Gang Of Four och New Order.  80-talet, som jag tidigare haft en något vag och lite skeptisk bild av (en kombination av Michael Jacksson och bilder på mina föräldrar i i hockeyfrilla respektive pudellockar) fick helt plötsligt en ny betydelse.
   Just nu lyssnar jag, förrutom banden jag nämnde tidigare, dels på en massa The Clash men också på låtar med Adam And The Ants, The Smiths (såklart...) och The Cure.
Tipsa mig gärna om mer!

Tags: 80-tal, Marie Antoinette, Bow Wow Wow, Siouxie And The Banshees, Gang Of Four, New Order, The Clash, Adam And The Ants, The Smiths, The Cure

Det svänger ju!



Linus tyckte jag borde tipsa om Orkidéerna så jag gick in på deras myspace, lyssnade och tänkte "Varför inte?". Det svänger ju för tusan!
   Jag skulle kanske inte riktigt kalla det soul som bandet skriver på sin myspace-sida, det fortfarande låter väldigt mycket vanlig pop, men det finns en klar ambition att sticka ut och det lyckas man hyfsat bra med. Soundet påminner faktiskt en hel del om Modest Mouse, inklusive sångaren Johannes röst som påminner om Isaac Brocks. Dessutom hörs det att delar av bandet också hör hemma i Ram Di Dam som jag skrivit om tidigare.
   Svängig musik en lördagkväll - den kombinationen kan helt enkelt inte bli fel. Hoppas ni får en trevlig kväll, själv ska jag ut i göteborgsnatten med en vän och fira in höstlovet.

Tags: Orkidéerna, Modest Mouse, Ram Di Dam

Gammal punk rostar aldrig.



Läser man där här bloggen får man nog lätt intrycket att jag är helt insöad på allt som stavas i-n-d-i-e och inte lyssnar på någon annan typ av musik. Det är inte sant. Åtminstone inte helt sant. The Clash är till exempel ett band jag är väldigt förtjust i.
   Att inte veta vilka The Clash är ser jag egentligen som brist på allmänbildning men med tanke på att dagens skola mest fokuserar på Mozart när det gäller musikhistoria så drar jag det hela lite kort: The Clash bildades 1976 i London och var ett av de första stora brittiska punkbanden. De var ett av de band som satte trenden med politiska texter vilket influerade svenska punkband som exempelvis Ebba Grön. Allt eftersom kom bandes råa punk-sound att utvecklas och man började experimentera med musikstilar som regge, funk och rockabilly.
   Förrutom att skapa egen brilijant musik har The Clash även tjänat som inspiration för ungefär alla britt-rockband och majoriteten av alternativa rockband enda fram tills idag. The Libertines, Kaiser Chiefs, Arctic Monkeys, Franz Ferdinand, Sahara Hotnights, The Hives...inga av dessa band hade låtit som de gör idag om inte The Clash funnits.
   Några av personliga favoritlåtar är I Fought The Law, Spanish Bombs och Train In Vain. Annars är ju London Calling en sån låt man måste för att kunna kalla sig belevad.



The Clash - London Calling

Tags: The Clash, punk, Ebba Grön, The Libertines, Kaiser Chiefs, Arctic Monkeys, Franz Ferdinand, Sahara Hotnights, The Hives, I Fought The Law, Spanish Bombs, Train In Vain, London Calling

Magiska musikögonblick mot miserabla måndagar

Gör mitt bästa för att bekämpa skoltröttheten som slagit till den här terminen och försöker plugga biologi. Har därför inte tid med något längre inlägg idag.
Å andra sidan kan det här klippet tala mycket väl för sig självt.



Jens Lekman - Postcard To Nina

Tags: Jens Lekman, Postcard To Nina

Ny gästbloggs-lista på Musiktoppen - men vart håller alla tjejer hus?

Så vart det helg igen vilket i mitt fall betyder gästbloggande på Musiktoppen. Den här gången har jag gjort en lista över det som i mitt tycke är den bästa göteborgsmusiken just nu.
   Då jag satte ihop listan insåg jag dock en lite märklig sak: i princip alla musiker var män. Jag menar inte att vara en gnäll-feminist på något sätt - bra musik är bra musik oavsett vem som skriver den - men jag undrar ändå vart alla pop-tjejer i Göteborg håller hus. I övriga landet finns det ju gott om dem (Marit, Bergman, Maia Hirasawa, Hello Saferide, Those Dancing Days osv.)
   Om ni har något tips på kvinnliga pop- och rockmusiker eller annan bra musik från Göteborg: kommentera och tipsa mig gärna här!

Tags: Musiktoppen, pop, Marit Bergman, Maia Hirasawa, Hello Saferide, Those Dancing Days

Framtidens stjärnor till Hultsfred



Om en vecka, 24-25 oktober är det Rookie i Hultsfred, då tjugo okända band ska få chansen att visa vad de går för. Med tanke på att tidigare års akter på Rookie-scenen på stora festivalen bland annat varit Marit Bergman, Moneybrother, Shout Out Louds och Maia Hirasawa är det inte alls otroligt att åtminstone något av årets band blir framtidens stjärnor.
  Tyvärr ska jag själv inte på Rookie men noterar att både Ram Di Dam och Armand Mirpour, som jag tipsat om tidigare(här och här), spelar i år. Två band av tjugo. Tio procent av banden är alltså band jag tipsat om.
   Mitt vuxna jag skäms men den barnsliga ego-sidan krävde att jag skrev det där.

Tags:  Rookie, Hultsfred, Ram Di Dam, Armand Mirpour

Traditionell göteborgsindie.



Efter bannlysningen av Max och hans pinsamheter väljer jag idag att att tipsa om bra göteborgspop.
   Ett band det snackats mycket om under året är Bonnie And Clyde. Bandet består från början av sångerskan Fanny Wijk och Rickard Halldin, men sammanlagt är man sju personer (övriga fem bandmedlemmar kallar sig The Up To No Goods)
   Bonnie and Clyde spelar traditionell göteborgsindie. De nämner själva TLC och Bruce Springsteen som influenser men måste jag själv nämna någon referens till andra band är det nog Bad Cash Quartet  som ligger närmast.
   Då jag först hörde Bonnie And Clyde fastnade jag inte riktigt för dem och störde mig lite på Fanny Wijks röst som inte alltid är hundra procent ren. Låtarna växer dock efter varje genomlyssning och jag tycker allt bättre om GBG 123 och Guess There's No One ju mer jag hör dem.
   Och ärligt talat: hur många av de största manliga namnen på Sveriges indie-scen prickar egentligen varje ton rätt?


Bonnie And Clyde - Guess There's No One

Tags: Bonnie And Clyde, GBG 123, Guess There's No One