Utmaningen!
Hur gick det när ett metal - och ett indie-fan bytte musiksmak för en dag?
Klockan tio möttes vi i klassrummet och utväxlade iPods. Min lista var på 28 spår, Barris på 32 men tidsmässigt var de nästan exakt lika långa, strax över två timmar. Prestigen var på topp. Hur skulle det gå?
Starten gick då matte-lektionen började och jag måste erkänna att jag hade något svårt att koncentrera mig på derivata och liknande i början. De första låtarna (allra första var Time For Heroes, eftersom vi som sagt beslutat oss för att börja med samma låt) var låtar med The Strokes och The Killers vilket inte var så underbart som jag trodde. Vem hade kunnat ana att dessa indie-rockare kunde låta så väldigt mycket metal?
Led Zeppelin som jag matats med sen barnsben av en hängiven far var så det var inte så farligt. Därpå följde lite allmänt skrammel och bank. Ett guldkorn hittade jag dock, Anna Molly med Incubus. Somewhere I Belong med mitt gamla favoritband från sjunde klass, Linkin Park (det trodde ni inte va?) var inte heller fel.
När det var dags att gå på lunch hade jag tagit mig igenom nästan halva listan och kände mig ganska nöjd med mig själv. Allt var väl ingen höjdare, men jag kunde åtminstone lyssna på det utan att vilja skrubba öronen med sandpapper.
I kön till matsalen fick jag dock den första kallduschen. Enligt mina klasskompisar var den förfärade minen jag antog tydligen ganska rolig att betrakta. Jag ska inte beskriva hur jag tycker det lät, men som sagt: In Flames är inte mitt nya favoritband.
Efter lunch tyckte jag att jag förtjänade en paus från all metal och återupptog lyssnandet vid klockan ett. Under den här andra halvan av låtlistan hade jag väldigt svårt att skilja låtarna åt. Det verkade som om dialogen mellan musikerna i de olika inspelningsstudiorna gått ungefär såhär.
- Undrar vad som händer om vi trummar så hårt och snabbt vi kan, distar gitarrerna så att förstärkarna nästan sprängs och låter sångaren vrålar i micken?
- Vi måste testa, grabbar!
Sista halvtimmen var alltså ingen höjdare, milt utryckt. The Haunted och Dark Tranquility är ytterligare två låtar som inte kommer att dyka upp på min spellista, om jag så skulle få betalt för det. Barris hade dock varit vänlig nog att lägga in en snäll gitarrlåtar som nästan kan kallas ballad och en lugn med något skojigt orgeljud. Sista vrål-låten på tio minuter tog jag mig igenom på ren vilja.
Hur gick det för Barris då? Sanningen att säga satt han mest och såg en smula uttråkad ut. Efter att duellen var över och vi kommit hem gav han dock respons på varje låt. The Shins Australia var uppskattad, men även José Gonzales, Feist och We Are Scientists fick fina omdömen. Jag är mer än nöjd!
Sammanfattningsvis: det var en intressant dag. Ingen av oss lär byta musiksmak, men som Barris skrev "nu kan du ju íaf ärligt, och med tillräcklig grund hävda att hårdrock inte är något för dig". Jag måste också erkänna - något jag ofta förnekat - att metal faktiskt kan vara melodiöst. Avslutningsvis ska jag tillägga att Incubus låt Anna Molly inte är dum alls. Det kanske inte är "äkta" hård metal, men hårt nog för en pop-själ som mig. Lyssna själva och säg vad ni tycker!
Tags:Indie, Metal The Strokes, The Killers, Led Zeppelin, Anna Molly, Incubus, Somwhere I Belong, Linkin Park, In Flames, The Haunted, Dark Tranquility
Klockan tio möttes vi i klassrummet och utväxlade iPods. Min lista var på 28 spår, Barris på 32 men tidsmässigt var de nästan exakt lika långa, strax över två timmar. Prestigen var på topp. Hur skulle det gå?
Starten gick då matte-lektionen började och jag måste erkänna att jag hade något svårt att koncentrera mig på derivata och liknande i början. De första låtarna (allra första var Time For Heroes, eftersom vi som sagt beslutat oss för att börja med samma låt) var låtar med The Strokes och The Killers vilket inte var så underbart som jag trodde. Vem hade kunnat ana att dessa indie-rockare kunde låta så väldigt mycket metal?
Led Zeppelin som jag matats med sen barnsben av en hängiven far var så det var inte så farligt. Därpå följde lite allmänt skrammel och bank. Ett guldkorn hittade jag dock, Anna Molly med Incubus. Somewhere I Belong med mitt gamla favoritband från sjunde klass, Linkin Park (det trodde ni inte va?) var inte heller fel.
När det var dags att gå på lunch hade jag tagit mig igenom nästan halva listan och kände mig ganska nöjd med mig själv. Allt var väl ingen höjdare, men jag kunde åtminstone lyssna på det utan att vilja skrubba öronen med sandpapper.
I kön till matsalen fick jag dock den första kallduschen. Enligt mina klasskompisar var den förfärade minen jag antog tydligen ganska rolig att betrakta. Jag ska inte beskriva hur jag tycker det lät, men som sagt: In Flames är inte mitt nya favoritband.
Efter lunch tyckte jag att jag förtjänade en paus från all metal och återupptog lyssnandet vid klockan ett. Under den här andra halvan av låtlistan hade jag väldigt svårt att skilja låtarna åt. Det verkade som om dialogen mellan musikerna i de olika inspelningsstudiorna gått ungefär såhär.
- Undrar vad som händer om vi trummar så hårt och snabbt vi kan, distar gitarrerna så att förstärkarna nästan sprängs och låter sångaren vrålar i micken?
- Vi måste testa, grabbar!
Sista halvtimmen var alltså ingen höjdare, milt utryckt. The Haunted och Dark Tranquility är ytterligare två låtar som inte kommer att dyka upp på min spellista, om jag så skulle få betalt för det. Barris hade dock varit vänlig nog att lägga in en snäll gitarrlåtar som nästan kan kallas ballad och en lugn med något skojigt orgeljud. Sista vrål-låten på tio minuter tog jag mig igenom på ren vilja.
Hur gick det för Barris då? Sanningen att säga satt han mest och såg en smula uttråkad ut. Efter att duellen var över och vi kommit hem gav han dock respons på varje låt. The Shins Australia var uppskattad, men även José Gonzales, Feist och We Are Scientists fick fina omdömen. Jag är mer än nöjd!
Sammanfattningsvis: det var en intressant dag. Ingen av oss lär byta musiksmak, men som Barris skrev "nu kan du ju íaf ärligt, och med tillräcklig grund hävda att hårdrock inte är något för dig". Jag måste också erkänna - något jag ofta förnekat - att metal faktiskt kan vara melodiöst. Avslutningsvis ska jag tillägga att Incubus låt Anna Molly inte är dum alls. Det kanske inte är "äkta" hård metal, men hårt nog för en pop-själ som mig. Lyssna själva och säg vad ni tycker!
Tags:Indie, Metal The Strokes, The Killers, Led Zeppelin, Anna Molly, Incubus, Somwhere I Belong, Linkin Park, In Flames, The Haunted, Dark Tranquility
Kommentarer
Postat av: Josefin
vilket roligt experiment! jag får lust att göra något liknande, men jag vet inte om jag är modig nog, haha. en hel dag med bara hårdrock skulle mycket väl kunna bli min död.
Trackback
